Socker är poulärt här på Sri Lanka. Första hotellet vi bor på undrar de varför de inte fick bjuda barnen på Coca Cola. Vi sa att vi helst undviker socker. Hotellägaren tittade på oss med stora ögon och sa att hans barn kunde dricka fem cola om dagen. Jag frågar om han inte är rädd för sockersjuka och han sa att det är jättevanligt och att han själv går på täta kontroller. På nyårsdagen vill han överraska oss och frågar om vi vill ha en Sri Lankan frukost. Ut kommer han med friterade doughnuts, kolakakor, torkad frukt, choklad och andra bakverk. Sen en skitstark gryta med sticky rice. Jag kände att det sistnämda är väl det enda som verkligen var Sri Lankan. Socker har väl inte funnits mer än hundra år, och definitivt inte lika tillgängligt hos dem som hos oss, ändå var detta något som de åt varje dag. Mest för barnen säger han.
Vi har investerat i ett företag som forskar åt läkemedelsföretag. Det som nästan uteslutande forskas om är diabetes som ökar lavinartat. I Sverige är man ganska medveten om detta, vi har inte överdriven övervikt bland barn, men det ökar ändå. I Indien, Kina och även Sri Lanka ökar det något galet mycket. Barnen dricker cola, chokladmjölk och dessa bakverk plus lite fastfood på det. Tänderna på barnen är helt svarta och vissa går runt med synliga hål i tänderna. Oroväckande, men ändå verkar ingen ta till sig att det är rätt allvarligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar