söndag 30 september 2012

Dom Perignon

Känt mig lite blödig på gamla dar. Ganska förståeligt med tanke på vad som hänt. Jag har fått operera mig ungefär sex-sju gånger med narkos i mitt liv, och jag tänker mycket på vad de har tagit på kroppen. Lever väldigt hälsosamt med ren mat, stressar inte, tränar, bråkar inte (så) mycket med maken, skriker inte jättemycket åt barnen, tar mig tid för mig själv.. Men 7-8 operationer? Med allt knark som tillkommer, all smärta jag varit med om. Bilolyckor, galloperation, kejsarsnitt, en torsion där äggstocken vridit sig 2,5 varv när jag var gravid i vecka sju med dottern..
Läkaren som opererade sa att min mage såg sådär ut innifrån, kejsarsnittet hade vuxit ihop lite knasigt så min livmoder satt fast på undersidan av huden. (Fast hon sa att det är vanligt, men hur många pratar om sånt?) Glad att jag födde vanligt andra gången,
Så till vilken nytta lever jag detta renlevnadsliv? Lagar mat från grunden till barnen, skyr halvfabrikat som pesten, undviker socker och E-medel. Barnen har knappt smakat sylt till pannkakorna.

Sååå, igår öppnade jag och maken en flaska Dom Perignon, och jag gjorde chokladbollar till dottern (omän lite nyttigare än vanliga) Ögonen lyste på dottern, hon var helt salig. Tänk om nåt skulle hända henne, så har hon knappt fått uppleva lite snask. Nä, mer gott ska vi äta, kanske lite choklad, hemmagjord glass eller nåt fint bakverk nån gång ibland, det är vi faktist värda.
Vi unnar oss väldigt mycket gott som andra kanske inte orkar köpa. Jag köper hem färska bär flera gånger i veckan, eller plockar själv i trädgården. Så himla härligt att ha blåbärsbuskar, vinbärsbuskar och hallonbuskar till max i trädgården. Livet är gött.

Nu bakar jag bröd, dottern är lovad varmt nybakat bröd imorgonbitti, så jag sparade en deg med kalljäst i kylen bara för hennes skull, lilla skruttungen.

Tråkiga nyheter

För att göra en lång historia kort så försökte vi få vår dotter bra länge, så att skydda oss kanske inte har varit prio nummer ett, då man äntligen får sin efterlängtade prinsessa så svävar man på moln och inget som denna lilla människa gör kan få mig på dåligt humör. Jag tackar varje dag för att hon är en sån gosig unge för att hon inte är megatrotsig och för att hon bara finns.
Lillebror kom till på första försöket. Hann få mens en gång och hann tänka om två veckor kan jag bli gravid. Och så blev det. Nu efter att ha fått två knoddar tätt har vi varit lite försiktiga, men tydligen inte tillräckligt för jag plussade på en sticka för ca två veckor sedan.
Det var precis innan jag skulle till Norge, så jag ville ligga lite lågt. Men det var svårt. Hade väldigt ont i magen och under helgen fick jag även en liten blödning. Min man ringde oroligt till Prima Liv på Danderyds sjukhus men de sa att det var helt normalt att ha ont i magen och blödningar i vecka 4-5. Har ju varit gravid två gånger innan, kände att nåt kanske inte stod rätt till men man vill ju gärna tro på en erfaren barnmorska. Ringde en gång till men fick samma svar, allt detta är helt normalt.
Men för att göra detta inlägg ännu lite kortare slutade vår babylycka med total magknip, en ambulansfärd med blåljus och MYCKET morfin, och nersövning och akut operation av utomkvedshavandeskap av den allvarliga graden.
Så tomheten är rätt total. Vi hade börjat vänja oss vid vår majbebis. Hade kommit över det komiska i att ha tre barn under fyra år, att aldrig kunna ta en taxi på gatan. Ja, att aldrig kunna ta ett barn var, tre är annorlunda mot två, ganska säker på det.
Men nu tar vi det som det kommer. En trea skulle vara en bonus, men vi är väldigt tacksamma för de två guldklimpar vi har i våra liv. Dessa två är de som ger mig kraft att leva.

torsdag 20 september 2012

Tjejresa!!!

Min mamma har velat att jag och dottern följer med henne till Norge på tjejresa bra länge.
I somras blåstes det av, för jag tyckte det var så onödigt att åka när maken var ledig, bättre att åka under den tid när han jobbar, jag vill ju gärna umgås med min familj.
Så nu bestämdes det att vi skulle åka. Maken lovade tidigt att anpassa sina arbetstider till lillemans rätt generösa dagistider på ca 9-15:30. Detta var i sin ordning. Tills en dag när han ringer till mig och säger att han fått ett viktigt möte på Malta. Jag säger lite argt att detta är inte ok, lilleman ska INTE ha barnvakt under denna tid. Då säger han att han ska ta med lilleman. Så så är det nu. Jag och dottern åker till Norge idag, och pappa och lilleman åkte till Malta klockan 04 imorse. Far och sontid, och mor och dottertid. Spännande. Dock saknar jag min lille pojke nåt alldeles kolossalt :-(

onsdag 19 september 2012

Dessa plastpåsar

Plastpåsar är en av mina värsta fiender. Jag hatar dem. Gjort ett statement att ALDRIG köpa plastpåsar på Coop och Ica och sånt, men man måste ju ha plastpåsar til soporna, så jag köper hushållspåsar på rulle. Har fått för mig att de är tunnare och därför något bättre för miljön. Maken är dock rätt irriterad eftersom de lättare går sönder och kräver lite mer varsamhet och kärlek.
Men det är himla omständligt att handla när man måste komma ihåg tygpåsar och ofta ser det nog rätt roligt ut när jag försökt plocka på mig så mycket som möjligt utan att lägga i påsen när jag glömt min tygpåse.
Dottern har en förmåga att kissa på sig endast ett par droppar. Det resulterar i att hennes trosor kommer hem i en vit plastpåse. Denna försöker jag tom återanvända, men oftast luktar den ju inte så gott.
Bytte blöja på lilleman på förskolan och såg till min förfäran reglerna för att byta blöja..
Barnet skulle läggas på ett pappersark, sedan skulle man ha på sig plasthandskar, tvätta barnet, lägga blöjan, pappersark, platshandskar i en plastpåse, och detta görs alltså två-tre gånger om dagen på ALLA förskolor i hela Sverige, och säkert på större delen av västvärlden. Hua. Sedan skulle allt spritas också. Sen gör man nog samma sak på sjukhus. Och ja, jag vet att det är nödvändigt. Men ibland känns mina tappra försök till återvinning och vara mindre energitjuv som en fjärt i rymden.
Som på kontoret där jag är ibland, många kör take awaymat och take awaykaffe. Fyra soptunnekärl finns det, och de är nästan alltid fulla med plastkartonger och pappersmuggar. Frågar om återvinning men det är inget som hyresvärden erbjuder. Och så återvinner jag plastkorken på filen. Jag blir mest ledsen och vill dra nåt VÄLDIGT gammalt över mig.
Går en kurs som heter Världens eko på Stockholms Universitet. Är glad att jag får träffa likasinnade och att det finns fler som tänker liiite, men det räcker inte. Föreläsarna är helt outstanding, men ibland gör all denna fakta ont i hjärtat. Kommer mina barnbarn få uppleva den rena natur som jag växte upp i?
Det är frågan. Och det räcker inte att hoppas, det krävs lite action.

söndag 9 september 2012

Gäster och fisk---

---luktar illa efter tre dagar. Det stämmer så galet bra, varför är det så??
Vi har haft gäster sedan i onsdagskväll. Jag vill ju gärna laga mat och fixa men dessa människor tar knappt undan tallriken efter sig. Och detta är min makes vänner. Vi passar upp som galningar.
Första dagarna var det helt okej, men nu är jag ganska glad över att de åker hem på tisdagmorgon. Bara en ynka middag kvar :-) Idag var jag dessutom borta hela dagen, vilket gav mig lite andrum.
Imorn blir det någon enkel mat.
Gjort hemmagjorda köttbullar med potatismos med rårörda lingon, bakat bröd, lagat hemmagjord pizza, ikväll körde vi stek med rostade rotfrukter och kantarellsås och lite gelé till.
Det är ju kul att laga mat, men börjat känna mig lätt utschasad, (hur det nu stavas)

En härlig höstdag

Idag har jag och en kompis varit på en underbar utflykt till Skillebyholm i Järna. Jag fick en lunch av henne där i födelsedagspresent, helt klockren!
Skillebyholm är en fantastisk höstmarknad som innefattade mat, nya och gamla kläder, leksaker och ännu mer grönsaker. Hela atmosfären runt detta ställe är något utöver det vanliga. Och vädret bidrog en del, friskt men soligt.
Jag och min kompis åkte iväg och tog med oss min lilleman som kanske inte var på sitt bästa humör, men det funkade rätt bra när han väl fått lite mat och somnat.
Hittade de sötaste små handmålade tavlorna. Ska på dop nästa vecka, så det var den perfekta presenten. Men det blev kanske lite dyrare än jag tänkt mig, för jag kom på att mina små pajsare också såklart skulle få en tavla. Väldigt nöjd över en rätt unik gåva.
Längtar redan till nästa år när jag ska åka tillbaka.


torsdag 6 september 2012

Tänker inte skriva nån rubrik, går det? Har ju massor med olika saker att skriva, massor att förmedla, men ändå blir det inte av.
Jag hade tänkt mig att man skulle kunna gå till min sida och få inspiration till snabba enkla maträtter, schyssta snabba mellanmål, bidra till lite sundare livstil för små och stora.
Hade ett givande samtal med en pedagog på dagis som startat en liten "matgrupp" då det verkar vara fler än jag som har synpunkter på förskolematen. Jag sa lite skämtsamt, ja men hur svårt är det att rulla lite köttbullar och steka? -Jo, men det är ju rätt svårt då köket inte ens är utrustat med stekbord.. Ett skämt? Fast å andra sidan steker jag oftast inte min köttbullar, jag lägger dem ändå i en form och stoppar in i ugnen, då kan man göra fler på kortare tid.

Just nu lunkar livet på rätt bra. Jag har tränat en del, barnen äter bra. Eller kanske har jag taggat ner. Dottern vill just nu bara ha turkisk eller gammaldags yougurt och havrefras. Men jag antar att det är ok. Bättre än när hon käkar ett helt paket leverpastej, men den fasen kanske också kommer tillbaka.
Ett tag när dottern inte åt mutade vi med glass. Eftersom hon inte åt så bra så fick hon aldrig nån glass. Win/win. Nu äter hon bra, men får ingen glass, eftersom vi inte behöver muta. Men hon frågar heller inte om det. Vi är inte på sådana ställen där det serveras glass och konstiga saker. Fikar aldrig, är oftast hemma efter förskolan, vårt hem är ju rätt spännande var vi än är. Tomten är på 6000 kvm och det hittas nya outforskade vrår varje dag.

Dottern var inte så himla sugen på förskolan i flera veckor, men nu är hon verkligen taggad. Fick lite vägledning i att jag vi ofta missar samlingen 8:45, men nu har hon varit med hela veckan och hon tycker det är kul. Hon vaknar fortfarande rätt sent på morgonen, ofta efter åtta men i och med att de serverar frukost på förskolan så kan jag med lite lirk bli klar på typ 20-25 min på morgonen.