Sopor

Är i ett mycket skitigt Sri Lanka. Soporna hopar sig. Jag tycker i vanliga fall att det är jobbigt med alla sopor man lämnar efter sig på hotellrummen, men de flesta länder har bra infrastruktur och det tas om hand.
Här slänger jag några vattenflaskor per dag och vet inte om de hamnar bakom hotellet, om det grävs ner eller om det dumpas i vattnet. För tar man en båttur får man se både det ena och det andra.
Igår satt vi och åt på en restaurang och en man dumpar lite sopar i en inhängnad. Vi tänker att de kanske ska bränna det till kvällen. Men sen släpper han in två kossor som står och mumsar på en plastpåse och lite matrester. I alla fall miljövänligare än att dumpa det i floden.
Jag är ju lite fanatisk med det här med miljötänk. Jag sorterar sopor så extremt att vi aldrig någonsin har fått vår soptunna ens halvfull på en vecka. Kanske blir högst tre små säckar.
Mår dåligt här om barnen inte äter upp sin mat, för då måste vi slänga resterna. Vi var runt och reste här i Sri Lanka ett par dagar och bodde på lyxhotell. Bufféerna dignade och folk tog aningens mer mat än de kunde äta. Varför lär sig inte folk att man kan gå två gånger?
Nu bor vi på ett litet familjärt ställe med endast nio rum. Det är rent och vi kan tagga ner lite med barnen. Maken kan sola, barnen leker i poolen. Jag är väl inte jätteförtjust i att sola. Solade otroligt ointelligent i min ungdom så jag känner att jag inte vill förstöra min hud ytterligare. Hudcancer ökar nåt otroligt, jag har otrolig respekt för solen i dessa dagar.

Eilat

Bestämde oss för att åka till Eilat en dag. Eller i tre dagar försökte vi. En dag försov vi oss, den andra råkade jag bli bakis på vinbuffée. Blev riktigt dålig.
Vi åkte med en annan familj med lite äldre barn som min dotter fullkomligt älskar. Övergången tog bra mycket tid med tanke på att gränsen låg ca en kvart-tjugo min bort. Vi blev sedda på med förakt. Jag var rätt välklädd men visade vaderna, de viskade och mumlade bakom ryggen. När vi gick igenom ingenmansland blev vi eskorterade. Sonens pass kontrollerade de noga ifall det var några efterlysta blonda små pojkar. Våra vänner var inte gifta och det blev stora problem eftersom hon sa att hon var mamma till barnen och inte hade samma efternamn. Varmt var det också. Över 30 grader.
Kommer fram, går till stranden, men jag är inte förtjust i hur jädra varmt det är. Lilleman ska sova, helt dyngsurt av svett var det i vagnen. Men det var kul att se lite vanligt folk utan burka.
Gick till ett shoppingmall, hittade lite grejor på the GAP. Sen började det bli dags att åka hem. Hemresan var även den ett skämt. De kontrollerade passen ÄNNU hårdare, vi fick ansöka om visum till Jordanien fastän det var därifrån vi kommit. Sen fick vi betala €20 per person i utresetax. Vi började tycka vår lilla utflykt blivit lite väl dyr nu.. För en lunch och några stämplar i passet.
Taxifärden hem var horribel. Taxichauffören var hög, sjöng högt, satt och fipplade med olika cdskivor, hade en skärm med hemska arabiska musikvideos, gjorde de galnaste omkörningar körde vingligt, tutade och hötte med armen till de han körde om så jag nästan skrek högt. Garvade gjorde han också. När han såg min min. Några inbromsningar höll jag på att tappa lilleman i knät. När vi kom till hotellet kom security med bombsensor, allt kändes surrealistskt. Sen när vi inte ville tippa blev han skitsur och bara slängde ut oss. Då var jag glad att vi bodde på ett stort hotell med säkerhetsvakter helt plötsligt!

Lite ditt och datt

Nu var det ett tag sedan det skrevs. Hunnit med en flygresa till Aqaba och kommit till ett kolossalt stort resort alldeles utanför. Jag är emot resorts, men detta är helt ok. Mycket internationellt, muslimska kvinnor badar med jeans och burka, och vissa har till och med sina barns armsimkuddar och fnittrar som småflickor när de förs ner i vattnet av sin män som självklart har badshorts och solglasögon.
Resan gick otroligt bra. Det var bara lite mycket innan vi väl SATT på våra platser i planet. My god, packning gick käpprätt åt h-e, hann liksom inte med. Jag har tre toppar, två klänningar och ett par vita jeans.. Glömde shorts, kjolar, skor, solglasögon.. Men kidsen har allt som de behöver det är väl huvudsaken. Men som sagt, barnen var glada, skojade och höll låda för medpassagerare. Man
märker ju om det blir dålig stämning. Lilleman hittade den sötaste lille killen redan på Arlanda som han fullkomligt älskade att busa med. De sprang runt och kiknade av skratt bara de tittade på varandra. Hur gulligt som helst.
På resortet har vi hängt varje dag hittills. Barnen har inte fått så mycket vattenvana i och med att vi inte varit på så mycket hotell med barnvänliga pooler,  så första dagen blev det vattenlekar. Stora tjejen var lite reserverad till en början men sen började hon simma runt som om hon inte gjort annat. Härligt att se att i stort sett varenda unge gillar vatten. Själv är jag sådär halvförtjust i att bada. Man ser massa barn som kissar i vattnet. En unge satt och lekte med några flourtabletter, sen kaskadkräktes han och föräldrarna tittade bara lite förstrött.
Sen hittade vi "barninhängnaden" ett inhängnat område  med barnpool, leksaker, klätterställningar. Det kostar pengar att gå in men de kan i alla fall kolla barnen om man ska på toaletten, och de får kompisar på en kvart.
Men nu börjar jag få lite lappsjuka så planen var att åka till Eilat idag. Dock försov vi oss, maken vaknade kvart i nio och vi andra ännu senare. Så vi får planera bättre till imorn. Skumt det här med tiden, igår vaknade lilleman halvsju, man kan aldrig veta.
Maten är ett gissel. Jag är ju aningens anal när det gäller mat, men maken har släppt det och låter mig bestämma. Kände mig lite uppgiven första kvällen då dottern knappt ätit nånting förutom vitt bröd, (vilket jag ser som luft)  Men nu har vi kommit in i matkulturen. Det är kanske inte så barnvänligt med mellanösternmat, men å andra sidan har vi aldrig vant dem vid korv och hamburgare i vilket fall, så det funkar fint. Enda minuset är att grytorna ibland är lite för starkt kryddade. Jag snor äpplen, bananer och hårdkokta ägg från frukosten, sen har jag med mig äppeljuicekoncentrat hemifrån, så mellanmålen är kirrade.
En kväll hängde dottern med en åttaåring som visade henne dessertbordet. Hon fick nåt marshmallowaktigt som man doppade i flytande choklad. Ögonen tindrade. Hon hade glömt bort det till nästa kväll som tur var. Maken gjorde en variant, skivade banander och hällde på chokladsåsen, så grymt gott

Lite panik

Panik 1:Har en sjukt massa jobba att göra för ett företag jag sitter i styrelsen för. Jag ska göra en konkurrensanalys, och jag är väl halvvägs. Har verkligen kört fast. Ska göra massa cold calls till inblandade företag och det borde väl ta sisådär en tre-fyra timmar totalt. Varför inte bara sätta igång så har jag det gjort till det är dags att hämta kidsen??

Panik 2: Bokat en resa till Bangkok tur och retur. Jag vill väldigt gärna till Laos och Burma, men har inte riktigt gjort min hemläxa. Ruskigt dålig på avstånd och kartor, och mannen bråkar om att 12-timmars bussresor i lokalbuss utan toalett inte funkar med en 2 och 3-åring. Och jag vet ju också att det inte gör det. Kollade upp ett jättefint ställe bara nån timme med flyg från Bangkok. Alla hotell jag tittade på var fullbokade..
Ringde en resebyrå för att kolla om de kunde hjälpa till att lösa lite transporter och utflykter i Burma, och hon höll ordagrant på att ramla av stolen när jag sa att vi skulle resa med barn och inte ville ha ett hotell med Bamseklubb och folk som står och ska putsa ens solglasögonen eller ger en kall tvättlapp vid solstolen. Då kräks jag, blääää, man vill väl vara där de som bor i landet är? Inte massa folk hemifrån som man ändå kan träffa närsom.
Men summan av kardemumman, en flygbiljett gör ingen semester.. Det är innehållet och just nu har vi inget innehåll :-(

Tjejresa!!!

Min mamma har velat att jag och dottern följer med henne till Norge på tjejresa bra länge.
I somras blåstes det av, för jag tyckte det var så onödigt att åka när maken var ledig, bättre att åka under den tid när han jobbar, jag vill ju gärna umgås med min familj.
Så nu bestämdes det att vi skulle åka. Maken lovade tidigt att anpassa sina arbetstider till lillemans rätt generösa dagistider på ca 9-15:30. Detta var i sin ordning. Tills en dag när han ringer till mig och säger att han fått ett viktigt möte på Malta. Jag säger lite argt att detta är inte ok, lilleman ska INTE ha barnvakt under denna tid. Då säger han att han ska ta med lilleman. Så så är det nu. Jag och dottern åker till Norge idag, och pappa och lilleman åkte till Malta klockan 04 imorse. Far och sontid, och mor och dottertid. Spännande. Dock saknar jag min lille pojke nåt alldeles kolossalt :-(

Inte så eko

Haft några icke eko dagar. Gjort vad jag har kunnat men en lyxig ekoresa till Champagne i Reim's kunde det nog aldrig bli eko. Druckit en himla massa champagne, ätit gott och druckit en jädra massa flaskvatten mot min vilja. I hate it. Alltså att tänka på alla dessa flaskor som definitivt inte återvinns är tragiskt. Och att man kör Peligrino i Frankrike. Konstigt. Champagne är ju i alla fall närproducerat när man är där ;-)
Kom hem med aningens sur och uppsvullen mage av skumpa och vitt bröd. Nu ska jag försöka bli lite nyttig.
Matlådan hade kommit och i kväll blev det fullkornspasta med broccoli, paprika och hummersås med lite toppade dillmarinerade räkor. Riktigt mumsigt.
Vill egentligen inte berätta vad dottern åt, men är väl bara människa. Kokade pasta, hon hade smakat på såsen och godkänt den. När jag ska hämta smör följer dottern efter och där i kylen finns ett paket blodpudding. (Så går det när man är borta i fem dagar) Detta ser hon och detta SKA hon ha. Och jag får inte värma den, utan hon äter två skivor kall blodpudding utan något till. Bläääää.
Sen åt hon glatt pasta med hummersåsen. Konstiga unge.

Ett, två, TRE

Nästan varje dag diskuterar jag och maken om vi ska skaffa en tredje barn. Det är många som gör det i vår bekantskapskrets. Vi skaffade barn rätt tätt. Jag blev gravid innan dottern ens fyllt ett. För att få det "överstökat". Så fick vi också en av varje, lyckan var gjord. Och nu skulle vi alltså vara klara.. Eller? Andra sa att det skulle bli så jobbigt att ha två små. Det har inte varit det. Klart att vi har haft det motigt ibland, men jag är så lycklig varje morgon när de kommer in och kramas och gosas att jag glömmer bort om något varit jobbigt på en sekund. Jag tackar Gud för att jag får uppleva dessa mirakel. När jag var gravid andra gången vågade jag inte säga att det var sista gången, vågade inte hoppas på någonting förrän ungen var ute och låg på mitt bröst. Slutet på graviditeten var en pina, som säkert för många, men jag var såååå orolig. Jag tänkte att detta vill jag inte gå igenom någonsin igen. Två välskapta underbara barn. En av varje. De sover på nätterna, på morgnarna, håller sig friska. De gnäller sällan. Jag har fått allt jag önskat och lite till. Det är väl lite att jinxa det hela att vilja ha mer? Äldsta har precis fyllt tre. Hon skulle fortfarande vara tre och ha två småsyskon. Skulle vi kunna ha kvalitetstid med alla tre? Tar man inte tiden från de andra? Är det själviskt att skaffa en till? Och med tanke på hur vi reser. Hur enkelt skulle det vara att resa med tre toddlers? Sitta på en restaurang med två ungar som har treårstrots samtidigt? TRE bakåtvända bilbarnstolar?? My god.. Vi har onekligen lite att tänka över. Storasyster kanske skulle börja skolan först? Eller är jag för gammal då? Maken vill lika mycket som jag men vi har som inte sagt bestämt oss.

Skåne

Åkte till Skåne igår, eller Österlen närmare bestämt. Resan hit tog bra lång tid. Vi åkte vid halvett, kom fram 22:15. Puh... Kan ju tillägga att jag och maken var lite bakis då vi partade många, långa timmar. Jag gick upp med barnen för mannen lovade att jag kunde få sova i bilen. Fair deal. Och även om kidsen var snälla så var jag trött. Packade och fixade. Vägen ner gick såååå långsamt. Detta var den längsta tur någonsin. Dottern testade mitt tålamod mer än lovligt när hon fiskade upp rabarber som jag plockat till svärmor och slog lillebror i huvudet så han vaknade. Tog sig loss och röjde i baksätet, skrek och betedde sig allmänt jobbigt. Hade inte brytt mig om det inte var så att jag försökte sova. Hon fick även för sig att kissa på sig fem-sex gånger i bilen. Det var nu ett par veckor sedan det hände. Hon kissar alltid bara på sig ett par droppar, precis tillräckligt för att man ska behöva byta allt. (Som tur är har det inte hänt en enda gång idag) Det som tog tid var ett litet stopp i Linköping för att se en flyguppvisning, sen ett lunch och middagsstopp. Men kidsen åt bra och de fick i sig okej mat så att även mattalibanen var nöjd. Gick för att handla. I den lilla, lilla by vid bor vid fanns inte ens Gyllenmust välling. Och kan ni tänka er, med Kivik nästgårds borde man ju kunnat tro att man skulle kunna hitta äppelmust som inte är från koncentrat. Nähä ni.. Så jag kom hem rätt tomhänt. Maken tyckte jag var aningens jobbig för jag ville inte köpa ett helt paket Sempervälling som bara kommer stå och bli gammalt. Så lilleman fick lite varm mjölk i stället. Gick alldeles utmärkt. Imorn kommer en av mina bästa vänner hit med sin son. Ska bli himla kul. Sen ska jag och maken till Köpenhamn och bo på hotell i veckan innan jag åker på weekendresa till Reims's i Frankrike på champagneresa. Ska bli himla najs, kommer ha ångest över att lämna kidsen såklart, men det kommer bli bra.

Så var det det här med solkrämer..

Försökt att skydda mina små mot solen som en galning. Vi har varit mycket utomlands när de var små, åkte till sydamerika när den stora var åtta månader, hon hade uv-dräkt, solhatt, satt under ett parasoll, vi var knappt på stranden när det var sol etc. Jag hade fått itutat mig att barn inte skulle ha solkräm innan ett år, och det var inte många gånger vi smörjde in henne. Jag var lite extrem skulle man kunna säga ;-)
Nu är de väldigt mobila, springer runt på förskolan utan solhatt och gud vet vad. Då gäller det att hitta bra solkrämer utan massa skit i. Och hur lätt är det?
När lillan var liten använde jag Dr Hauschka's solskydd, mer för att jag använde deras produkter till mig själv. Nu har marknaden fullkomligt exploderat.
Googlade lite nu. Är inte ensam om att bry mig om kottarna märkte jag. Denna blogg säger ju allt, varför ska jag då mecka med foton, info?? LÄS!!!
Mina egna tips. Parabener och kemiska skydd är riktiga no, no. Barns små kroppar kan inte bryta ned detta. Mina favoriter är Eco Cosmetics och Organic Children.
Lycka till. Detta är lika viktigt som att inte proppa i barnen med konserveringsmedel och halvfabrikat, det går rakt in i de små liven.

Resa

Jag och min make älskar att resa. När vi hade känt varann i bara några veckor åkte vi till sydostasien och backpackade runt i två månader. Vi bodde i hyddor, åt hund, grodor, bodde med urinvånarna i Laos, treckade, var med om lite väl våghalsiga gränsövergångar.. En jul bestämde vi oss för att åka charter till Playa del Carmen. Fyyy fasen säger jag bara. Tror vi stannade utanför ett hotell i 20 minuter innan vi letade reda på en busstation som kunde ta oss därifrån. Resan gick via Belize till Guatemala med vanlig buss... Där blev vi magsjuka. Inga detaljer,, vidrigt. Men Guatemala tyckte jag om. På vägen tillbaka stannade vi i Belize som också var trevligt. Sen gifte vi oss och bröllopsresan bar av till Kina och Tibet. En natt tältade vi på Mount Everest. Mäktigt. Tibet är ett ställe jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka till.
I denna veva jobbade vi hårt för att få barn. Till slut lyckades vi och vår efterlängtade prinsessa kom till oss. Men inte slutade vi resa för det. Jordanien var ett trevligt resmål, men det bästa var nog när vi båda tog två månader ledigt och drog till Sydamerika. Dottern var då åtta månader.
Jag kommer nog återkomma till resandet. Tillsammans med barnen har vi varit runt i närmare tio länder, Oman, Argentina, Chile, Uruguay, Brasilien, Jordanien, England, Panama, Nicaragua, Costa Rica för att nämna några. Vi tycker om att resa på lite knasiga ställen, charter med bamseklubb är för tillfället inget för oss.
Vi har pratat om att kanske flytta utomlands och jobba något år innan barnen börjar skolan. Jag skulle vilja arbeta på något barnhem eller kvinnocenter i Sydamerika. Men vi får se.