Dom Perignon

Känt mig lite blödig på gamla dar. Ganska förståeligt med tanke på vad som hänt. Jag har fått operera mig ungefär sex-sju gånger med narkos i mitt liv, och jag tänker mycket på vad de har tagit på kroppen. Lever väldigt hälsosamt med ren mat, stressar inte, tränar, bråkar inte (så) mycket med maken, skriker inte jättemycket åt barnen, tar mig tid för mig själv.. Men 7-8 operationer? Med allt knark som tillkommer, all smärta jag varit med om. Bilolyckor, galloperation, kejsarsnitt, en torsion där äggstocken vridit sig 2,5 varv när jag var gravid i vecka sju med dottern..
Läkaren som opererade sa att min mage såg sådär ut innifrån, kejsarsnittet hade vuxit ihop lite knasigt så min livmoder satt fast på undersidan av huden. (Fast hon sa att det är vanligt, men hur många pratar om sånt?) Glad att jag födde vanligt andra gången,
Så till vilken nytta lever jag detta renlevnadsliv? Lagar mat från grunden till barnen, skyr halvfabrikat som pesten, undviker socker och E-medel. Barnen har knappt smakat sylt till pannkakorna.

Sååå, igår öppnade jag och maken en flaska Dom Perignon, och jag gjorde chokladbollar till dottern (omän lite nyttigare än vanliga) Ögonen lyste på dottern, hon var helt salig. Tänk om nåt skulle hända henne, så har hon knappt fått uppleva lite snask. Nä, mer gott ska vi äta, kanske lite choklad, hemmagjord glass eller nåt fint bakverk nån gång ibland, det är vi faktist värda.
Vi unnar oss väldigt mycket gott som andra kanske inte orkar köpa. Jag köper hem färska bär flera gånger i veckan, eller plockar själv i trädgården. Så himla härligt att ha blåbärsbuskar, vinbärsbuskar och hallonbuskar till max i trädgården. Livet är gött.

Nu bakar jag bröd, dottern är lovad varmt nybakat bröd imorgonbitti, så jag sparade en deg med kalljäst i kylen bara för hennes skull, lilla skruttungen.