Plastpåsar är en av mina värsta fiender. Jag hatar dem. Gjort ett statement att ALDRIG köpa plastpåsar på Coop och Ica och sånt, men man måste ju ha plastpåsar til soporna, så jag köper hushållspåsar på rulle. Har fått för mig att de är tunnare och därför något bättre för miljön. Maken är dock rätt irriterad eftersom de lättare går sönder och kräver lite mer varsamhet och kärlek.
Men det är himla omständligt att handla när man måste komma ihåg tygpåsar och ofta ser det nog rätt roligt ut när jag försökt plocka på mig så mycket som möjligt utan att lägga i påsen när jag glömt min tygpåse.
Dottern har en förmåga att kissa på sig endast ett par droppar. Det resulterar i att hennes trosor kommer hem i en vit plastpåse. Denna försöker jag tom återanvända, men oftast luktar den ju inte så gott.
Bytte blöja på lilleman på förskolan och såg till min förfäran reglerna för att byta blöja..
Barnet skulle läggas på ett pappersark, sedan skulle man ha på sig plasthandskar, tvätta barnet, lägga blöjan, pappersark, platshandskar i en plastpåse, och detta görs alltså två-tre gånger om dagen på ALLA förskolor i hela Sverige, och säkert på större delen av västvärlden. Hua. Sedan skulle allt spritas också. Sen gör man nog samma sak på sjukhus. Och ja, jag vet att det är nödvändigt. Men ibland känns mina tappra försök till återvinning och vara mindre energitjuv som en fjärt i rymden.
Som på kontoret där jag är ibland, många kör take awaymat och take awaykaffe. Fyra soptunnekärl finns det, och de är nästan alltid fulla med plastkartonger och pappersmuggar. Frågar om återvinning men det är inget som hyresvärden erbjuder. Och så återvinner jag plastkorken på filen. Jag blir mest ledsen och vill dra nåt VÄLDIGT gammalt över mig.
Går en kurs som heter Världens eko på Stockholms Universitet. Är glad att jag får träffa likasinnade och att det finns fler som tänker liiite, men det räcker inte. Föreläsarna är helt outstanding, men ibland gör all denna fakta ont i hjärtat. Kommer mina barnbarn få uppleva den rena natur som jag växte upp i?
Det är frågan. Och det räcker inte att hoppas, det krävs lite action.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar