Precis haft goda vänner på middag och allt blev verkligen perfekt. Igår var allt lite kaosigt, maten blev god och så, men jag kände att jag mest sprang runt och fixade, hann knappt sitta ned en minut.
Ikväll förberedde jag mig grundligt, men var fasen knappt utanför dörren en minut. Barnen sprang fram och tillbaka mellan mig och maken, en himla ruljans var det. Vi rökte en stor köttbit i vår rök i fem-sex timmar och det blev sjuuuukt gott. Gjorde egen bearnaisesås som självklart skar sig. Men nu vet jag hur man ska göra, så det blev gott ändå. Dottern körde i sig ett gäng av min egna potatis och bea. Skönt att hon åt. Lite konstig har hon blivit, från att ha varit svårlagd och inte somnat förrän runt 22 i månader har hon nu börjat bli trött och gnällig och vill sova redan vid åtta. Vi är ju vana vid att få sova till 8-8:30, så har ingen som helst tanke på att rucka på detta. Men hittills har hon fortfarande sovit länge på morgonen. Hoppas det håller i sig.
Satt precis i soffan och tänkte en del, hur vissa får gråtiga barn, icke sovande barn, hungriga barn, icke hungriga barn, sjuka barn. Det finns ingen som helst logik. Och hur man tacklar det.
Det går inte en dag utan att jag känner en enorm tacksamhet över min lilla familj. Jag och maken försökte att bli gravida i nästan två år. Förväntningarna var skyhöga. Och denna lilla varelse har definitvt inte gjort mig besviken. Hon är så klok, tänker noga och gör riktigt coola observationer. Hon har varit rätt sen med att prata, men nu har det verkligen släppt och man känner att hon tänkt igenom saker hon frågar och hon gör roliga observationer på livet. När hon var fem-sex månader åkte vi till Jordanien och åkte buss genom halva landet. För att inte tala om vår sydamerikatripp när hon var åtta månader. Folk tyckte vi var lite galna. Men vi var i vår lyckliga bubbla, inget bet på oss. Men sen tror jag att det har med att göra att vi varit lyckliga är att vi alltid har fått sova. Nåja nästan, dottern hade några månader av nån sorts nattskräck, men det är snart två år sedan, så det är förlåtet. Man blir inte människa om man inte får sova, det är vidrigt.
Ser hur mina små utvecklas till små individer, som lyssnar rätt bra på vad jag säger och inte ställer till några scener på Ica. Att handla med dottern är bland det bästa mor och dottertid jag har på vardagskvällar. Hon älskar det, plockar med saker, hjälper till att lägga upp det på bandet. Jag har aldrig köpt något "extra" till henne när vi handlar, jag tror det kanske gör att hon aldrig tjatar om något i affären, vilket är otroligt skönt. Jag känner aldrig att det är för jobbigt. Jag har möjlighet att vara hemma rätt mycket med mina barn, och det kan i sig vara rätt påfrestande, men för tillfället är allt precis som jag vill ha det, det känns rätt befriande.
Nu laddar jag för att åka ut med båten en tur till. Maken tjatar om att vi måste ha en större båt för jämnan, HONOM har jag lite åsikter om sädär lite i mitten på semestern när man levt på åtta kvadrat och alla sover på varandra. Motorbåt i sig är så icke ekologiskt man kan komma. Och till råga på detta en plastbåt. Knappt så jag vågar skriva det. Känner mig redan som en hycklare, så börjar han prata om nåt ännu värre. Segelbåt borde vara nästa steg om något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar