Inte så eko

Haft några icke eko dagar. Gjort vad jag har kunnat men en lyxig ekoresa till Champagne i Reim's kunde det nog aldrig bli eko. Druckit en himla massa champagne, ätit gott och druckit en jädra massa flaskvatten mot min vilja. I hate it. Alltså att tänka på alla dessa flaskor som definitivt inte återvinns är tragiskt. Och att man kör Peligrino i Frankrike. Konstigt. Champagne är ju i alla fall närproducerat när man är där ;-)
Kom hem med aningens sur och uppsvullen mage av skumpa och vitt bröd. Nu ska jag försöka bli lite nyttig.
Matlådan hade kommit och i kväll blev det fullkornspasta med broccoli, paprika och hummersås med lite toppade dillmarinerade räkor. Riktigt mumsigt.
Vill egentligen inte berätta vad dottern åt, men är väl bara människa. Kokade pasta, hon hade smakat på såsen och godkänt den. När jag ska hämta smör följer dottern efter och där i kylen finns ett paket blodpudding. (Så går det när man är borta i fem dagar) Detta ser hon och detta SKA hon ha. Och jag får inte värma den, utan hon äter två skivor kall blodpudding utan något till. Bläääää.
Sen åt hon glatt pasta med hummersåsen. Konstiga unge.

Ett, två, TRE

Nästan varje dag diskuterar jag och maken om vi ska skaffa en tredje barn. Det är många som gör det i vår bekantskapskrets. Vi skaffade barn rätt tätt. Jag blev gravid innan dottern ens fyllt ett. För att få det "överstökat". Så fick vi också en av varje, lyckan var gjord. Och nu skulle vi alltså vara klara.. Eller? Andra sa att det skulle bli så jobbigt att ha två små. Det har inte varit det. Klart att vi har haft det motigt ibland, men jag är så lycklig varje morgon när de kommer in och kramas och gosas att jag glömmer bort om något varit jobbigt på en sekund. Jag tackar Gud för att jag får uppleva dessa mirakel. När jag var gravid andra gången vågade jag inte säga att det var sista gången, vågade inte hoppas på någonting förrän ungen var ute och låg på mitt bröst. Slutet på graviditeten var en pina, som säkert för många, men jag var såååå orolig. Jag tänkte att detta vill jag inte gå igenom någonsin igen. Två välskapta underbara barn. En av varje. De sover på nätterna, på morgnarna, håller sig friska. De gnäller sällan. Jag har fått allt jag önskat och lite till. Det är väl lite att jinxa det hela att vilja ha mer? Äldsta har precis fyllt tre. Hon skulle fortfarande vara tre och ha två småsyskon. Skulle vi kunna ha kvalitetstid med alla tre? Tar man inte tiden från de andra? Är det själviskt att skaffa en till? Och med tanke på hur vi reser. Hur enkelt skulle det vara att resa med tre toddlers? Sitta på en restaurang med två ungar som har treårstrots samtidigt? TRE bakåtvända bilbarnstolar?? My god.. Vi har onekligen lite att tänka över. Storasyster kanske skulle börja skolan först? Eller är jag för gammal då? Maken vill lika mycket som jag men vi har som inte sagt bestämt oss.

En tankeställare

Hade en hemsk upplevelse igår. Det är fortfarande svårt att ta in. När det hände blev jag helt paralyserad. Vi har varit ett par dagar hos svärmor i Skåne, jag har lagat mat varje dag. Det är så enkelt när man är hos andra, och kan få lite hjälp med barnen för de tycker jag är så tråkig när jag står vid spisen. Jag står och fixar efter frukosten, barnen vill gå ut. En av mina bästa vänner ska ut med sin son, så mina barn följer med. Efter en halvtimme kommer en man in på gården. Han har parkerat sin bil mitt i vägen. (Detta är en 70-väg och folk kör som galningar) han frågar varför det står en unge mitt i vägen. Det var min älskade unge. Jag hämtar honom och ropar på min kompis som leker med dottern och sin son. Hon trodde han hade gått in med mig, men istället gått förbi huset och gått ut och lekt på vägen. Jag springer upp till mannen (min man alltså). Skriker och gråter. Han förstår först inte riktigt vad som hänt. Eller vad som inte hänt kanske jag ska tillägga. Den ungen har sån grym änglavakt. Han har trillat ner för trappor, slagit sig rätt illa men gråter knappt aldrig. Jag vet att det inte tjänar något till men jag kan inte sluta tänka på OM. OM. OM. Tänk om.. Tänk om han lekt vid vägkanten och sprungit ut i gatan.  Man kan inte vara med sina barn hundra procent. Kan inte vakta dem jämt. Så fort jag tänker på det hugger det till i magen och jag har svårt att andas. Försöker ta djupa andetag men de stannar upp till hälften. Är just nu i Paris och ska möta upp vänner för en överraskningsresa till Reims' i Champagne. Jag vill så gärna att detta ska bli en resa för livet. Tankarna går till lilleman. Jag vet att de har det jättebra med sin farmor och bonusfarfar. Måste släppa taget lite, det är utanför min kontroll. Jag får tänka Inshalla. Lilleman ska vara med oss.
I natt sov jag och maken på hotell. Sov som vanligt urkasst. Gör alltid det när jag inte sover med barnen. Jag älskar att ha dem nära, höra deras andetag. Jag har aldrig vaknat och varit särskilt trött när jag får sova med dem.  (om det inte varit alkohol inblandat :-) Inatt låg jag vaken och tänkte på saker, och på att försova mig då jag skulle flyga kl 8:20 i morse.

Trodde jag höll på att tappa greppet

Mat i alla dess former är som ni alla märkt väldigt viktigt för mig. Genvägar och snabbmatsbeslut är även om de kan vara snabba alltid övervägda och planerade även om det inte kan verka så. Jag gillar inte burkmat, men i jämförelse med andra saker kan jag helt plötsligt tycka att det är ok. Dottern fick inte så mycket burkmat som liten och detta är något speciellt för henne. Så i går när dottern ville ha en burk ekologisk kall laxlasagne (blääää) så var det helt okej. (Det är ju inte så att hon bad om rostmackor och O'boy.) Men ändå känner jag att vårens långhelger med mycket folk som kommer förbi på frukost/lunch/middag/fika och alla mottagningar och saker vi är bjudna på förstör våra rutiner en aning. När dottern var spädbarn pratade bvc, mammagrupper så väldans om rutiner. Mat, sova, leka. Detta för mig var helt oviktigt. Om barnen sov från 22-05 sen åt lite och vaknade vid nio, så var det kanske inte en rutin som Anna Wahlgren hade gillat, men den funkade för oss. Hela familjen var utsövd, inga sura miner. Jag har aldrig gillat att gå upp på natten, så inga barn har fått något att äta på natten. Börjar man aldrig vet de ju inte att det går att få. När dottern var åtta månader åkte vi ju utomlands och dottern vägrade ta flaska, så på ett hotellrum utan ens kyl ibland fanns ingen mat efter att vi gått och lagt oss. Smart värre. Men nu har jag och maken börjat prata om att skapa lite rutiner. Att dottern äter ägg, leverpastej, mozzarella, hallon, äpplen, mjölk och fil med musli är ok mat på vår barstol i köket kanske är ok för vissa, men nu börjar snart "operation sitta vid matbordet och äta middag tillsammans". Såsom vi gjorde förr. Så fort vi äter i grupp äter dottern klockrent, sitter man själv med henne inte lika bra. Faktum är att jag började skriva på detta i fredags, och det har redan blivit bättre. Så fortsättning följer!

Skåne

Åkte till Skåne igår, eller Österlen närmare bestämt. Resan hit tog bra lång tid. Vi åkte vid halvett, kom fram 22:15. Puh... Kan ju tillägga att jag och maken var lite bakis då vi partade många, långa timmar. Jag gick upp med barnen för mannen lovade att jag kunde få sova i bilen. Fair deal. Och även om kidsen var snälla så var jag trött. Packade och fixade. Vägen ner gick såååå långsamt. Detta var den längsta tur någonsin. Dottern testade mitt tålamod mer än lovligt när hon fiskade upp rabarber som jag plockat till svärmor och slog lillebror i huvudet så han vaknade. Tog sig loss och röjde i baksätet, skrek och betedde sig allmänt jobbigt. Hade inte brytt mig om det inte var så att jag försökte sova. Hon fick även för sig att kissa på sig fem-sex gånger i bilen. Det var nu ett par veckor sedan det hände. Hon kissar alltid bara på sig ett par droppar, precis tillräckligt för att man ska behöva byta allt. (Som tur är har det inte hänt en enda gång idag) Det som tog tid var ett litet stopp i Linköping för att se en flyguppvisning, sen ett lunch och middagsstopp. Men kidsen åt bra och de fick i sig okej mat så att även mattalibanen var nöjd. Gick för att handla. I den lilla, lilla by vid bor vid fanns inte ens Gyllenmust välling. Och kan ni tänka er, med Kivik nästgårds borde man ju kunnat tro att man skulle kunna hitta äppelmust som inte är från koncentrat. Nähä ni.. Så jag kom hem rätt tomhänt. Maken tyckte jag var aningens jobbig för jag ville inte köpa ett helt paket Sempervälling som bara kommer stå och bli gammalt. Så lilleman fick lite varm mjölk i stället. Gick alldeles utmärkt. Imorn kommer en av mina bästa vänner hit med sin son. Ska bli himla kul. Sen ska jag och maken till Köpenhamn och bo på hotell i veckan innan jag åker på weekendresa till Reims's i Frankrike på champagneresa. Ska bli himla najs, kommer ha ångest över att lämna kidsen såklart, men det kommer bli bra.

"Ledig" fredag

Fredagar är jag alltid hemma med lilleman. Det är en av mina bästa dagar. Denna lille groda är en fröjd att umgås med. Han är alltid glad, pratar, äter när jag vill, sover när han ska. Kan följa med på diverse ärenden. Jag kan fixa i trädgården, tvätta, han leker gärna för sig själv.
Ringde dagis imorse och sa att dottern inte kommer för jag ville hänga lite med båda, då vi ska ha barnvakt i morgon, något jag får ångra. Kidsen röjer, slåss, stökar ner, spiller... Dottern puttade precis ner lilleman från soffbordet, vilket resulterade i att jag stängde in dottern och hon skrek att hon var kissnödig och jag skrek kissa på dig då, vilket hon gjorde.  Sen var allt fokus på henne med att kissa klart, byta kläder, plus trösta henne över att jag stängt in henne. Väldigt pedagogiskt, not.
En kompis kommer över snart med sin tre-åring. Som tur är är hon van vid vårt hemtrevliga (läs stökiga) hem. Jag lägger min tid på att leka med barn och laga mat. Men torkar mat, golv, kladd och diskar gör jag för jämnan, det är papper och plocka saker jag har lite svårt för. Dessa saker kan ligga kvar i månader.

Jobbat hårt

Jag har haft den fördelen i mitt liv att jag med ärvt kapital har kunnat starta bolag, investerat i olika företag som jag är mer eller mindre aktiv i. Jag vill inte vara för personlig men min familj sålde vårt familjeföretag, som sedan resulterade i ett bolag som vi gemensamt äger och förvaltar och även det privata.
Så jag har kunnat vara föräldrarledig så länge som jag önskat, även om jag fått ta till barnvakt när jag behövt ta möten eller fixa med bokföring. Lilleman fick börja på dagis vid 13 månader men det har bara varit tre dagar i veckan. På så sätt får jag fortfarande vara hemma med honom och jag går inte här hemma och såsar till mig helt heller. Kommer försöka arbeta 3-4 dagar i veckan i höst också, så att jag kan vara hemma med barnen separat en dag var i veckan. Att vara med ett barn är galet stor skillnad på att vara hemma med två. Ärenden och fix blir bara roligt. Det är kvalité att kunna umgås med en i taget, eftermiddag och kvällar är vi allihopa, det r kul det med, men på ett helt annat sätt.
Denna tid i maj har varit ganska hektisk med bolagsstämmor och dylikt och i veckan träffade jag knappt barnen. Vi hade även en konferens här hemma och då måste ju pretto-jag såklart laga all mat till 14 personer från grunden. (Men jag får ju faktist betalt)
Sov på hotell själv för första gången som jag kan minnas. Grand Hotel Saltsjöbaden. Vilket skämt. Denna pampiga byggnad som är så vacker på utsidan var allt annat än vacker på insidan. Hotellet är nedgånget, rummen på gränsen till sunkiga, det fanns inte ens tvål, bäddningen tafflig, luktade unket. Konferensrummet såg ut som en gammal skolsal från 50-talet. Jag bodde där på min bröllopsnatt, men då kom vi med helikopter och jag antar att vi fick ett finare rum. Plus att det var sent och vi hade en brunch nästa dag, så vi sov bara och åkte tidigt nästa dag.
Vi åt en trevlig middag med styrelsen, sen skulle vi sova och sitta i möten dagen efter. Försökte sova allt vad jag kunde, men det var så ensamt och jag saknade mina snusbarn. En kompis sa njut allt vad du kan. Det blev mitt mantra från 23-03. Hur lätt är det? Tror jag somnade efter tre. Sen var jag orolig att jag skulle försova mig. Typ aldrig ställt alarmet och telefonens batteri visade 5%, så jag beställde väckning från hotellet också. Vaknade kl 7 av mig själv.
Sen möten från 8 till 18. Men det var så roliga och intensiva ämnen som vi behandlade att jag inte var trött en endaste sekund på hela dagen. Sen åkte jag via stan och hämtade upp min dotter som varit med mormor och det var kärt återseende. Dottern kände sig grymt stor då hon fick sitta på vanlig bilkudde i taxin. Detta var vad jag fick när jag beställde bilbarnstol av Nackataxi. När vi kom till stan och skulle åka norrut visste han inte var Valhallavägen låg. Humor.