Trodde jag höll på att tappa greppet

Mat i alla dess former är som ni alla märkt väldigt viktigt för mig. Genvägar och snabbmatsbeslut är även om de kan vara snabba alltid övervägda och planerade även om det inte kan verka så. Jag gillar inte burkmat, men i jämförelse med andra saker kan jag helt plötsligt tycka att det är ok. Dottern fick inte så mycket burkmat som liten och detta är något speciellt för henne. Så i går när dottern ville ha en burk ekologisk kall laxlasagne (blääää) så var det helt okej. (Det är ju inte så att hon bad om rostmackor och O'boy.) Men ändå känner jag att vårens långhelger med mycket folk som kommer förbi på frukost/lunch/middag/fika och alla mottagningar och saker vi är bjudna på förstör våra rutiner en aning. När dottern var spädbarn pratade bvc, mammagrupper så väldans om rutiner. Mat, sova, leka. Detta för mig var helt oviktigt. Om barnen sov från 22-05 sen åt lite och vaknade vid nio, så var det kanske inte en rutin som Anna Wahlgren hade gillat, men den funkade för oss. Hela familjen var utsövd, inga sura miner. Jag har aldrig gillat att gå upp på natten, så inga barn har fått något att äta på natten. Börjar man aldrig vet de ju inte att det går att få. När dottern var åtta månader åkte vi ju utomlands och dottern vägrade ta flaska, så på ett hotellrum utan ens kyl ibland fanns ingen mat efter att vi gått och lagt oss. Smart värre. Men nu har jag och maken börjat prata om att skapa lite rutiner. Att dottern äter ägg, leverpastej, mozzarella, hallon, äpplen, mjölk och fil med musli är ok mat på vår barstol i köket kanske är ok för vissa, men nu börjar snart "operation sitta vid matbordet och äta middag tillsammans". Såsom vi gjorde förr. Så fort vi äter i grupp äter dottern klockrent, sitter man själv med henne inte lika bra. Faktum är att jag började skriva på detta i fredags, och det har redan blivit bättre. Så fortsättning följer!