Eilat

Bestämde oss för att åka till Eilat en dag. Eller i tre dagar försökte vi. En dag försov vi oss, den andra råkade jag bli bakis på vinbuffée. Blev riktigt dålig.
Vi åkte med en annan familj med lite äldre barn som min dotter fullkomligt älskar. Övergången tog bra mycket tid med tanke på att gränsen låg ca en kvart-tjugo min bort. Vi blev sedda på med förakt. Jag var rätt välklädd men visade vaderna, de viskade och mumlade bakom ryggen. När vi gick igenom ingenmansland blev vi eskorterade. Sonens pass kontrollerade de noga ifall det var några efterlysta blonda små pojkar. Våra vänner var inte gifta och det blev stora problem eftersom hon sa att hon var mamma till barnen och inte hade samma efternamn. Varmt var det också. Över 30 grader.
Kommer fram, går till stranden, men jag är inte förtjust i hur jädra varmt det är. Lilleman ska sova, helt dyngsurt av svett var det i vagnen. Men det var kul att se lite vanligt folk utan burka.
Gick till ett shoppingmall, hittade lite grejor på the GAP. Sen började det bli dags att åka hem. Hemresan var även den ett skämt. De kontrollerade passen ÄNNU hårdare, vi fick ansöka om visum till Jordanien fastän det var därifrån vi kommit. Sen fick vi betala €20 per person i utresetax. Vi började tycka vår lilla utflykt blivit lite väl dyr nu.. För en lunch och några stämplar i passet.
Taxifärden hem var horribel. Taxichauffören var hög, sjöng högt, satt och fipplade med olika cdskivor, hade en skärm med hemska arabiska musikvideos, gjorde de galnaste omkörningar körde vingligt, tutade och hötte med armen till de han körde om så jag nästan skrek högt. Garvade gjorde han också. När han såg min min. Några inbromsningar höll jag på att tappa lilleman i knät. När vi kom till hotellet kom security med bombsensor, allt kändes surrealistskt. Sen när vi inte ville tippa blev han skitsur och bara slängde ut oss. Då var jag glad att vi bodde på ett stort hotell med säkerhetsvakter helt plötsligt!