Båt

Jag är i min mans ögon en rödstrumpa och trädkramare. Men ändå lever jag i ett modernt hem med diskmaskin, tvättmaskin, dusch, toalett vi åker utomlands minst två gånger per år, så jag kan liksom inte hålla med. Jag försöker åka kommunalt så mycket jag kan, tar aldrig bilen in till stan och får ångest om jag ska handla nåt som ligger för långt bort på blocket för det är dåligt för miljön att åka dit och hämta det. Vill inte köpa take awaykaffe för jag vet inte vad jag ska göra med papperskoppen. Jag ÄR konstig, det vet jag.
Maken däremot har en massa bensinslukande militärjeepar, han åker runt i en ny Audi A6 varje dag till jobbet, vägrar åka snöret. Han flyger massor.
Vi har även en båt. Den är en av de mest dieselsnåla (kan man skriva så?) på marknaden, men den är av äcklig plast. Men den friheten att åka iväg och sova och vakna i båten är såååå fantastisk. Att åka iväg och lägga sig på svaj, vakna äta frukost ihop. Vi var ute över tre veckor med båten i somras och övernattade ca 20 nätter. Så vi använder den rätt friskt. Maken tjatar jämt om att vi inte får plats och att vi är ute såpass mycket att det vore bättre om vi hade en liten större båt. Jag har sagt nej, nej, nej och åter NEEEEJ. Men han lyssnar inte. Häromdagen drog han med mig och tittade på en större båt, lite äldre än vår, ägaren kunde tänka sig att ta vår båt i inbyte. Min makes säljknep var då att vi kommer inte få sålt vår båt, denna är inte ny (vintage :-) precis så som vi vill ha den. Den drar inte särkilt mycket bränsle. Så vi tjatade om detta hela kvällen. Till slut gav jag med mig, med vissa förbehåll.
När leasingen på hans företagsbil går ut måste han skaffa en miljöbil och den får inte vara ny, han måste även sälja valfritt militärfordon. Plus massa andra småsaker, han får inte sola för mycket och ska försöka dra ner på flygandet. Och det bästa av allt. Jag får välja vart vi ska resa i vinter. Jag vill gärna åka till Laos eller Nepal! Jippie yeah!