Det här med att resa och försöka leva eko?

Var på en föreläsning på min kurs Världens eko i tisdags. Och det kändes som om hela föreläsningen var till mig. Den handlade om varför vissa bryr sig om miljön och varför vissa säger att det inte spelar nån roll för det är redan kört. Föreläsaren Chris von Borgstedes är psykolog och pratade om att man har olika normer för hur man beter sig. Vissa återvinner på jobbet men när de kommer hem och ingen ser skiter de i sopsorteringen och kör allt till tippen och glömmer bort det. Det bränns ju och blir energi som min pappa säger.. Men varför fasen finns återvinningskärlen då??
Hon tog t.o.m upp att behöver du mjölk sätter du dig utan att tveka i bilen och åker och köper. Jag gör det. Ibland har jag ångest över att jag kör barnen till dagis, det skulle ju kunna gå att traska, det är inte långt. Men jag tar alltid Roslagsbanan från dagis om jag ska någonstans. Min man åker alltid bil. Vill inte åka kommunalt, så egentligen har vi inte gjort ett skit för naturen, det blir bara plus minus noll. När barnen blir större kanske de vill ha skjuts till stallet eller kompisar. Ska jag säga åt dem att ta cykel då för att det är mer miljövänligt?
Vi har bokat en resa i jul till Asien. Lång flygresa, kolossalt mycket miljöpåverkan. Är det fel? Det är ju det, men där är jag kluven, det ger så mycket, man visar barnen en helt ny värld. Jag tycker jag gör dem en tjänst att inte bo på vräkiga hotell med bufféer där folk tar mer mat än de äter upp, slänger hit och dit, beställer in vatten och lämnar halvuppdrucket.
På hotellet vi bodde i förra veckan på blev jag asirriterad över att servitrisen tog min tallrik hela tiden, men det var ju hennes jobb. Hon fattade inte ens när jag sa åt henne att inte göra det.

Ojdå, blev lite liten, hoppas det går att se.