Känner att dagarna bara rinner iväg. Det är mycket jobb, massa möten och åtaganden. Morgnarna tar tid för jag orkar inte gå upp innan barnen. Idag kom båda barnen in och låg och mös i sängen och helt plötsligt är klockan halvnio. Vill inte stressa dem, men påklädning kan vara lite frustrerande. Maken hade åkt tidigt. Han åker tidigt imorn också.
Helgen var totalt upphackad. Vi skulle städa och fixa. Man blir fast inne, ett barn vill ut, den andre vill titta på Pippi, nån vill ha ett glas mjölk eller en banan, klär på den ena, den andra vill inte. Helt plötsligt är kl 11, man ska börja tänka på lunch. Åker och handlar med dottern, sonen vrålhungrig och trött när man kommer tillbaka.
Jag har alltid stenkoll på mat och har oftast idéer, men jag känner att det är stressande för jag har ingen framförhållning. Matkomfort har på nåt sätt gjort mig lat de dagar som jag måste fixa själv.
Åkte hem till en kompis ikväll, tog med mig två påsar potatis och ställde mig och gjorde supergoda potatisplättar. Det var uppskattat. Ibland är det skönt att laga mat i andras kök.
Just nu har jag ingen egentlig ork till nånting. En bekant sa att det kan vara brist på D-vitamin, kanske skulle testa. Dok har jag ju varit i solen en vecka, så det kan nog inte vara det.
Ja, ja nu ska jag sova, godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar