Svacka?

Jag är en otroligt positiv person, har nästan inga svackor, barnen eller maken gör något, och fem minuter senare har jag glömt det. Tror att jag har tur med "snälla" barn, men jag tror att de är som alla andra, bara att det snabbt rinner av mig.  Men ibland kommer "meningen med livet" frågorna över en. Är detta allt?
Jag har inget vanligt 9-5 jobb, inga naturliga after works eller kickoffer eller teambuildningkurser att gå på. Inga egentliga arbetskamrater att dela vardagen med. För det är ju helt galet, många tillbringar ju mer tid på jobbet än resten av sin vakna tid.
Ändå hittar jag på mycket. Lunchar med mina vänner, följer med ut en del, men jag har många utspridda vänner, inget kärngäng. Vi har till och från mycket middagar och bruncher, hälsar på rätt mycket folk, speciellt på sommaren. Min första mammaledighet var till bredden fylld med aktiviteter. Luncher, fika, vänner som kom över. Mina barn har alltid sovit på natten, så jag har nästan aldrig känt mig trött, aldrig någonsin satt på tv:n en dag, för det är slöseri med min tid.

Sitter och har ett stort jobb som ska avslutas, men har inte kraft att få ihop det sista. Jag har hållt på i över en månad. Jobbar hemifrån men jag gör allt och ingenting istället för att fokusera på detta.
Istället har jag tvättat tre maskiner, hängt upp massa tvätt, planterat lökar, gjort handlarlista, packat ihop massa saker som ska till återvinningen och snart tänkte jag ju också åka och handla.. Och så sitter jag ju här och skriver.
Just nu känner jag mig bra värdelös, hur svårt kan det vara?