måndag 14 maj 2012

En vanlig dag

Dottern gick och la sig sent, så hon fick lite sovmorgon imorse.
Maken och jag hade inte bråttom, så vi hade det lugnt och skönt med lilleman.
Åkte in till stan med lilleman och gick på babyrytmik. SISTA gången idag! Lilleman hängde som vanligt mest i köket och inspekterade skåp. Han kan konsten att roa sig själv nåt helt fantastiskt. Hittar han en sopkvast i nåt skåp är lyckan gjord.
Måndagar är stora aktivitetsdagen för mig.
Skyndade mig hem för att hämta dottern och köra henne till dansen. Hade lovat att cykla med dom. Tog ett himla tag. puh.  Även där sista gången. Superskönt. Undrar ibland varför man gör sånt här. Dottern springer mest omkring och gör inte en enda grej som hon ska göra. Till råga på allt kommer en stor, förlåt j-a vagn med kakor och kanelbullar in. Sista gången skulle firas. Självklart var det frysta kanelbullar och BOBsaft. Hann i sista stund byta ut slisket i glaset till äppeljuice. Det är inte ok att bjuda på sånt utan att säga till. Klockan var fyra, vi skulle ju hem och äta middag. Jag har aldrig fikat med dottern på eget initiativ, och lilleman ville jag definitivt inte skulle ha sånt. Dock verkade alla andra tycka det var ok. Fast här är det mycket Risifrutti och Ballerinakex innan det börjar. Usch känner mig som värsting surfittan. Men jag vill inte ha i skiten i mina små bebisar. När de blir äldre får de välja själv, men så länge jag får välja vill ja bara att de får i sig bra saker.
Har läst lite ekobloggar och så här och då känner jag mig inte särskilt eko. Men när jag är med mina vänner som knappt ens vet att man kan koka egen välling på fem minuter eller bryr sig för fem öre över hårprodukter och mineraloljor eller flour i tandkräm, kanelbullar och saft, så känner jag mig lite som ett ufo. Finns inget mellanting? Ibland ger jag min dotter leverpastej. Det är bland det äckligaste jag vet, men hon gillar det och ser det nästan som godis. En låda hallon och lite leverpastej så har hon fått sjukt mycket järn och annat bra i sig, så då får jag lägga prettofejset åt sidan.
Ibland får dottern 70% choklad. Det är på gränsen, men hon nöjer sig å andra sidan över en ruta, och ögonen tindrar på henne.
Jag är i alla fall glad att min man respekterar min syn på mat. Fast å andra sidan är det mest jag som lagar mat, så han får finna sig i det. Jobbar bara halvtid och så fort barnen är sysselsatta lagar jag mat. Vi har även en matlåda som heter Matkomfort. Den sparar oss mycket tid och man får hem råvaror och såser och redningar  som är tillagade från grunden. Barnen gillar även den maten för det mesta. Då kan t.o.m maken få till en middag utan att jag undrar vad som ligger på tallriken..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar